- Kom skall du få se!
En strålande glad Anders Sundén, ordförande i
Umeå Rhythm & Bluesförening,
möter mig i den lilla foajén utanför Studion i
Umeå Folkets hus när jag på fredagskvällen kommer
in från den bistra kylan. Och titta, det är nästan
fullt med publik, och det redan en halvtimme
innan första band går på.
Att vara arrangör för blueskonserter har sannerligen sina ups
and downs.
För en månad sedan arrangerade föreningen en konsert
där det kom 40 personer, den här gången blev det en bit
in på kvällen utsålt.
Men det är klart, att lägga en konsert som exakt infaller
på den dag då de flesta ledsnat både på
släktingarna och på julklappsspelen, det är minst sagt
klokt. Och att ta hit bluesnestorn Sven Zetterberg är lika klokt
det.
Egna och andras låtar
Aftonen började med att Fast Solution körde ett eget set. De
bägge vindelnbröderna Per och Erik Holmberg på gitarr
respektive bas, hade denna gång med sig Kim Olaussen på
trummor och den mycket duktige gitarristen Ange Turell.
Man blandade egna låtar och andras i en ofta ganska jazzbaserad
blues. Lite trögt kändes det allt i början, men i tredje
låten, Stevie Ray Vaughans Pride and Joy, tände det till.
Och inte minst hos Ange Turell som inte bara fixade ett gitarrljud som
S R V, utan dessutom kom loss i ett solo som liknade hans fraser.
Bandet är verkligen duktigt, och spelar både snyggt och
svängigt i olika stilarter. Det man däremot kan bättra
på är publikkontakten, speciellt om det som här
rör sig om en sittande publik. Alldeles för långa
pauser mellan låtarna och för lite kontaktskapande prat
för att det skall bli den stämning det här goda bandet
förtjänar.
Efter paus blev det betydligt bättre med den saken, när den
rutinerade bluesmannen Sven Zetterberg ingrep i handlingen. Få
artister i bluessvängen kan väl ge järnet som den denne
nestor, med snart 30 år i branschen.
Och som vanligt går han på knock direkt. Några
få sekunder efter det att han satt sin fot på scenkanten
vrålar han ENVÅTREFYR, och bandet kommer loss i en
uptemporykare som får lokalen att formligen explodera.
På strålande humör
Den låtens sista ackord hinner inte klinga ut förrän
nästa stampas in, och Sven Zetterberg intar med naturlig
auktoritet scenens främsta del. Låt efter låt matas
på med bara sekundsnabba pauser emellan, och Sven är
uppenbart på ett strålande humör. Han tar ut
svängarna rejält, både i sång och i spel.
Hans spelglädje och trygghet sprider sig också till bandet,
Fast Solution låter mycket stadigare och kaxigare än
före paus.
Först efter ett långt sjok med låtar, när
stämningen i den fullsatta lokalen stigit åtskilliga grader,
tar han till orda. Morsar på publiken, drar en liten story, byter
gitarr till en gammal femtiotalare, trär en bottleneck på
vänstra handens lillfinger - och sedan blir det ännu mera
ös!
Med ett gitarrljud á la grävskopa och glidande kvidningar
utforskar han enkelhetens möjligheter. I nästan ett helt
chorus glider han mellan enbart två toner, men med en känsla
som fyller hela lokalen och varje själ.
Naturligtvis kan folk inte låta bli att dansa, det uppstår
små öar av dansande på de få ytor som står
till buds. Vilken stämning, vilken fest!
Gör rätt för gaget
Och så håller han på, i mer än två timmar.
Snacka om att göra rätt för gaget. Efter att ha avslutat
med ett par gitarrdueller i klassisk stil med grabbarna i Fast
Solution, vinkar han adjö, och det är bara för oss att
ge oss i kast med vinterkylan igen. En kyla som inte känns fullt
så bister, efter all värme som Sven Zetterberg och Fast
Solution bjudit på.
Jan Westerlund